Ett liv som scorpion

tvåhundrafjorton. …och iväg igen

2010-03-19T21:45:00.001+01:00

Juste!

För er som antagligen redan vet.

http://littlelionme.tumblr.com

För nu i alla fall.

tvåhundratretton. tillbaka

2010-03-06T19:32:00.001+01:00

Och min dator är live.

Kanske till om med lägger upp lite bilder från mitt nya rum.

Om jag känner mig snäll nog.

tvåhundratolv. just nu

2010-03-02T17:36:00.001+01:00

Mitt i att flytta.

Rowligt!

tvåhundraelva. på spaning efter den tid som flytt

2010-03-01T02:11:00.001+01:00

Jag vet att jag ska gå och lägga mig, men jag är inte så bra på det. Som Tofan sa, jag förstår inte riktigt hur människor kan vara uttråkade nu för tiden. Det finns så mycket att göra, läsa, se, förstå, tänka på, vara, känna.

Så mycket.

Och jag tänker på då. De dagar då jag kunde åka tidigt, sent. De nätter jag åkte. Smsade. Knackade. Vi var båda trötta. Bilal skulle till jobbet och jag åkte direkt därifrån. Nyvaken. Nyvakna. Ibland tog det en stund för henne att märka smset. Morgonrock och kyla som svepte in så hela hon rös, och jag som var om möjligt ännu kallare.

Kan inte ha varit skönt att krama mig.

Men det gör man ändå.

Då är det väl skönt.

Det är så annorlunda nu. Allt är så annorlunda, och de dagarna existerar bara i mitt minne. Och kanske i hennes ibland. Jag noterar alltid när den gröna linjen avviker till höger sida av perrongen i gullmarsplan. Bara för att.

Jag strosar ibland runt där, runt kyrkan. Kanske tar ett kort. På väg hem ibland och väljer en omväg upp för trapporna och ner för gatan där jag alltid brukade svänga till vänster när hon tittade efter mig.

Det var väl mest nyfikenhet.

Men hon tittade i alla fall.

Jag har sedan länge lagt det bakom mig. Men det är fortfarande min stad, och delar som är delar av mig. För att jag vill att de ska vara det.

Så vad betyder det en natt som denna?

Kanske att jag inte kan sova…

Förlåt mig, du måste säga till mig. Be mig borsta tänderna när du gör det, det hjälper alltid. Jag vill inte sova när jag svarar på ditt morgonsms. Även om de ger mig goda drömmar då jag somnar om. För det gör jag alltid, det vet du.

Sov gott nu.

tvåhundratio. bara en funderare

2010-02-28T22:48:00.001+01:00

Imorgon.

Sen flytt.

Till mor min.

tvåhundranio. tidsfördriv

2010-02-28T01:18:00.001+01:00

tvåhundraåtta.

2010-02-26T23:08:00.001+01:00

Läser Sofias inlägg om familj. Om att höra andras röster runtomkring sig. “Andras röster. Att det inte behöver vara tyst om inte jag är en av dem som pratar. Att det pågår andra samtal, andra tankar som byts helt oberoende av mig men alldeles nära.” Som hon så underbart skriver.

Jag tänker på min mor.

Tror att min bror är hos henne just nu. I för sig så kan han prata i monolog rätt så bra, men det hör inte hit.

Hon ringde igår och frågade om jag skulle komma över i helgen. Om jag kunde vara hemma hos henne på måndag, tisdag. Det var hon och min yngsta syster Alexia som flyttade “hemifrån” när mina föräldrar skilde sig för två (tre?) år sedan.

Från och med idag och en vecka framåt är Alexia här, hos pappa.

Och jag tänker på att hon kommer vara där hemma när hon vaknar. Hon kommer gå och lägga sig där. Utan att höra andras röster. Hon åker inte hiss med mig och min äldre syster när vi tjafsar om filmer och böcker. Hon sitter inte som jag gör, i mitt rum och hör hur pappa och Alexia skriker på tvn.

Jag hoppas verkligen inte hon har lyckats hitta min blogg. Men hon är ju så otroligt bra på att luska reda på saker, så det kanske hon har.

Jag vill inte att hon ska vara ensam.

Trots det sitter jag bara här.

tvåhundrasju. slushiestockholm

2010-02-26T17:44:00.003+01:00

Julen var verkligen julig.

Snö överallt, mörkt och mysigt och stressigt och alldeles oförutsägbar. Ingeting var som det skulle, vilket just är som det ska vara. Men snön gjorde verkligen allt. Från att vara en grå trist jul med okonventionella inslag där Kalle Ankas julafton sågs på inspelning så blev det ett julmirakel där varje litet ljus kämpade sig fram bakom en fasad av snö och vitklädda balkonräcken.

Hela världen var omfamnad av detta julmirakel. Allt var helt vitt.

Men va fan.

Man tycker att det borde sluta någon gång.

I snart tre månader har vi haft denna älskade snö, och när man klagar lite på det så hör man någon annan käfta emot och säga att man inte ska klaga när det äntligen är här. Och när någon annan klagar på snön blir man bara på dåligt humör och kläcker ut sig att det faktiskt är lite trevligt att ha snö någon gång ibland.

Och under dessa tre månader har det vita julmiraklet förvandlats till ett grått äckligt monster som hindrar kollektivtrafiken och dagen efter ligger som någon sorts överblöt gyttjeslushie framför alla olika in-och-utgångar man kan tänkas försöka ta.

Nej visst, det var trevligt i julas.

Och det är klart att jag förstår att folk vill ha ett vitt sportlov.

Men nu väntar jag bara på att fanskapet ska smälta bort.

Det är ju typ mars.

tvåhundrasex. you were snoring

2010-02-26T15:35:00.002+01:00

tvåhundrafem. no picnic today… table occupied

2010-02-25T23:19:00.001+01:00

tvåhundrafyra. vardagsmat

2010-02-25T17:27:00.002+01:00

Jag är alltid rädd att jag ska vara hungrig när jag jobbar. Att jag ska ha en heldag och ta med mig lunch för att spara pengar, men att lunchlådan inte får rum med så mycket mat som gör mig mätt. Det är lite av en tvångstanke, kan man väl säga.

Saken är att jag mer ofta än inte lämnar mat i lådan. Eller mat från lådan på tallriken. Jag äter tills jag känner att magen sväller, men trots det när jag skopar ner den resterande procenten av portionen hemsöker tankarna mig.

Jag borde äta det här sista så att jag inte går hungrig timmen innan jag slutar.

På samma sätt är jag alltid oerhört hungrig när jag kommer hem.

Säger jag.

Jag kommer hem, slänger av mig kläderna och fräser (njae..) till min familj att jag orkar inte, jag måste äta först.

Sen går det väl en timme eller så innan jag tar tag i matlagningen. Och jag känner egentligen ingen brådskande hunger varken sista timmen av jobbet eller när jag kliver innanför dörren.

Men det är en fix idé.

Jag måste äta, annars svälter jag.

Kanske är det allt barn-i-afrika-snack som påverkar mig. Får mig att känna rädsla inför att inte ta vara på det man kan få. Att jag blir rädd av tanken att vara hungrig när jag så lätt kan hindra mig själv från just det.

Kanske är jag lite, bara lite, störd i huvudet.

tvåhundratre. picnic in the snow

2010-02-25T01:13:00.001+01:00

tvåhundratvå. tisdags(onsdags)tema (plugg)kaos

2010-02-24T11:19:00.001+01:00

tvåhundraett. Old Spice

2010-02-21T12:18:00.001+01:00

En blogg jag läst under en längre tid är Ett liv i exil. Jonas Peterson är kanske mer känd i sverige som Silverfisken som bloggar från down under, men oavsett vad han är och varför man läser honom så lyckas hans inlägg alltid få det att dra i smilbanden.

Tittade på denna video som han postat och visade den strax efteråt till min kära Cecilia.

Efter en kort stunds funderande utbrister hon fundersamt;

“Men hur kommer han upp på hästen?”

tvåhundra. let me google that for you

2010-02-20T01:52:00.001+01:00

Jag älskar googles förslagsfunktion som de för inte alltför längesedan startade upp när man söker. Ni vet, man skriver in något och så rullar det ner en lista på fortsättningar, antagligen då vanliga sökningar som börjar på det man har skrivit in.

T.ex. hur länge.

hur länge

smittar svininfluensan

lever spermier

löper en tik

är en hund dräktig

växer snoppen (!)

smittar magsjuka

gäller rotavdraget (!?)

har man ägglossning

kan man göra abort

smittar svininfluensan (?)

Svininfluensan gånger två, och självklart är det viktigt att ta reda på hur länge snoppen växer! Och sen så kommer ju favoriten bland allt.

Hur länge gäller rotavdraget?

Det är fan viktigt att veta.

hundranittionio. morgon

2010-02-19T20:35:00.001+01:00

hundranittioåtta. ännu ett självporträtt

2010-02-18T21:35:00.001+01:00

hundranittiosju. i rampljuset

2010-02-17T21:54:00.001+01:00

hundranittiosex. dagbok för alla mina fans

2010-02-17T18:10:00.001+01:00

Det sista psykologiprovet idag. För nu. Sedan är det lite arbete och fler prov som kommer. Men ikväll ska jag låtsas som att jag är klar med allt det.

Sen ska jag lägga mig tidigt och gå upp vid 6.

I november fick jag ett presentkort på ett spa av en viss någon. På söndag ska det lösas in och så ska man ladda upp inför bokrean. Det är lite viktigt för oss som kränger böcker när vi inte har något bättre för oss. Eller som kränger böcker istället för att ha något bättre för oss.

Inget nattöppet i år dock.

Akademibokhandeln går ner sig…

hundranittiofem. tisdagstema (avsaknad av) “sol”

2010-02-16T17:37:00.001+01:00

hundranittiofyra. alla hjärtans

2010-02-15T01:05:00.001+01:00

hundranittiotre. jag är inte kär längre

2010-02-13T14:03:00.004+01:00

Innan Sickla blev världens centrum med en egen kollektion där fotbollar, hörlurar och tantkassevagnar ingick så låg det en italiensk restaurang precis utanför ingången till vår butik. De som jobbade där tyckte om oss. De var trevliga, vi var trevliga, det var väldigt trevligt alltihop.

Vi hälsade alltid på varandra, vi och de. De gav oss rabatt och extra mycket ost på pizzorna eller en till gaffel pasta och gratis dricka som allt som allt orsakade matkoma. Vi gjorde så gott vi kunde med vad de nu kunde behöva i väg av pappersvaror (lustigt nog har jag inte sett en enda av dem någon gång köpa en bok).

De låg som sagt precis utanför vår butik och jag hade snabbt hittat mig en favorit som jag åtnjöt många luncher långa.

Ruccolasallad, parmaskinka och mozzarella.

Och havssalt.

Sen skedde det Förändring.

Så istället för 5 sekunder så promenerar vi med jämna mellanrum i fem minuter tvärs över köpcentret för att ta del av den italienska kulturen. Vi tycker fortfarande om varandra. De är trevliga. Vi är trevliga. Det är väldigt trevligt alltihop.

Med undantaget för när Han står i kassan.

Misstro mig inte. Han är trevlig. Frågar hur det går. Slänger väl iväg ett "Maestro" då och då.

Men det är bara en fasad.

"En Mezza-luna skulle jag vilja ha" säger jag och ler. Sneglar upp och märker att de har höjt priserna. Fortsätter le.
"Ska du ha dricka?" frågar han mig som om jag vore vilken annan kund som helst. Jag tittar till höger mot maskinen som antagligen inte späder ut läsk med vatten och antagligen inte är billig att ha.
"Jo, jag ska ha dricka." säger jag och släpper lite på leendet. Så mycket att jag tror han tänker att han kanske ska göra något. Han tänker. Och tänker. En sekund känns som tre minuter.
"Jag bjuder på den."
"Tack, det var schysst."
"Det blir 93." Som alla andra kunder.

Jag hatar långdistans.

Accepterar med en god min och sätter mig för att vänta. Väntar lite. Går och tar läsk. Väntar lite till. Tittar bakom kassan och ser hur det bakas pizza för fullt. Väntar lite till. Tar lite bröd. Väntar.

Efter 20 minuters väntan ser jag hur pizzabagaren täpper till öppningen på min halv-inbakade pizza och skjuter in den i vedugnen.

Du, vi behöver nog prata...

hundranittiotvå. älskling, jag behövde bara lägga upp en bild innan jag kröp ner i sängen

2010-02-13T01:31:00.001+01:00

hundranittioett. det jag nästan glömde

2010-02-13T01:05:00.001+01:00

Igår kväll satt jag och knappade runt på internet då jag ramlade över dessa.

Vitamine String Quartet

Helt underbara. Kolla upp dem på Spotify eller youtube och njut. Så det ville jag posta igår, men var för trött för att.

hundranittio. statusuppdatering 20:26

2010-02-12T20:26:00.001+01:00

Två av tre falska prov klara, jobb och en utekväll att skippa.

Utmattad och lättad.

hundraåttionio. strängar

2010-02-12T00:39:00.001+01:00

Ni vet inte.

Jag har hittat något så underbart otroligt fantastiskt att ni inte får veta förrän imorgon.

Men ni sover nog redan.

Ah, men jag är lycklig.

hundraåttioåtta. fickparkering

2010-02-11T20:41:00.001+01:00

hundraåttiosju. schema

2010-02-11T16:10:00.001+01:00

Första provet avklarat.

Biologiska och Kognitiva och skit.

Nu jobb.

Sen plugga.

Sen sova.

Sen prov.

hundraåttiosex. på väg hem

2010-02-10T20:36:00.001+01:00

hundraåttiofem. tacka vet jag dynamitens uppfinnande

2010-02-10T13:51:00.001+01:00

Psykologi är fan farligt.

Phineas Gage fick för ca 150 år sen ett järnrör skjutet genom skallen på honom vid en explosion då han och hans kollegor (på jobbet) försökte spränga sig igenom ett berg. Han överlevde utan till synes stora skador. Han förlorade (synen på) sitt vänstra öga och blödde lite, men mer skada än så orsakade inte röret som gick in i hans vänstra kind och kom ut från toppen av hans huvud. Han började dock bete sig lite konstigt. Aggressiv och otrevlig mot människor rent allmänt, vilket tydligen var mycket olikt hans beteende innan olyckan. Han kunde inte längre se till att genomföra saker han planerade. Kvinnor avråddes från att vara i hans närhet då hans användande av pornografiska uttryck var oerhört anmärkningsvärt.

Så sitter jag här, 150 år senare.

Tycker det är jäkligt intressant hur olika delar i hjärnan påverkar människans beteende.

Och det var ju tur att något som detta har hänt så att vi aldrig behöver göra något liknande experiment, för det vore oetiskt.

Något är fel med den bilden.

hundraåttiofyra. hemma igen

2010-02-10T00:15:00.001+01:00

Nu ska jag bara sova lite, sen blir det mer psykologi och mycket bilder.

Ett smakprov (om ni kommer ihåg denna)

hundraåttiotre. femminuterskärleksförklaring

2010-02-04T22:59:00.003+01:00

Fick en sådan impuls, så jag behövde trots det jag skrev skriva lite mer idag. Lite sådan random-blogging förstår ni. Sådan man inte riktigt kan bestämma över. En liten kort text på fem minuter med tankar jag bara måste få skriva ur mig. En liten del av mig jag måste få visa.

För jag trodde nog inte på det längre.

I somras.

Jag antog att det inte skulle dröja länge innan jag hittade någon. Det antog nog alla. Sådan är jag, var jag, och jag visste det då. Var orolig för det, att jag skulle kasta mig in i något som jag alltid gör. Att jag skulle säga och göra saker som jag ville säga och göra utan att kunna följa upp.

Och visst hittade jag någon. Relativt fort stod det klart för mig att jag uppvaktade henne. Det stod nog klart relativt fort för henne också.

Men jag trodde inte på det längre.

Inledde något utan att våga tro att det skulle fungera. För första gången utan att våga tänka att det kunde bli mer än vad de flesta har.

Vågade inte tro att jag nu skulle vakna till en sådan ljus-väckarklocka-lampa och känna mig så hemma. Att mitt hjärta då och då skulle stanna upp då jag tittade på henne, och att hela mitt väsen skulle övertas av känslan att jag aldrig vill, aldrig vågar, förlora henne. Känslan av att passa perfekt med henne, oavsett våra olikheter.

Känslan av att aldrig behöva något mer.

Nu är jag också väldigt logisk av mig. Och jag säger varken bu eller bä om framtiden. Man kan drömma, men man vet aldrig. Man vågar nog inte försöka veta, efter tillräckligt många brända fingrar.

Men just nu så är det såhär.

Hemma i mig själv hos dig.

Hemma i oss.

Och jag har hittat min tro igen.

hundraåttiotvå. statusuppdatering

2010-02-04T14:08:00.002+01:00

Åkte ner till Göteborg tidigt igår för att överraska Henne.

Så nu är jag här nere för att ta det lugnt, plugga inför mina psykologiprov nästa vecka, och skriva på min nya idé.

Blir nog inte så mycket skrivande här dock, men man vet aldrig. Jag är ju inte riktigt världens mest strukturerade nisse. Så lite random blogging kanske faller mig in.

Vi får se.

Nu ska jag möta henne vid skolan bara för att visa upp mig lite. Tar nog med mig kameran.

hundraåttioett. tisdagstema “liggande”

2010-02-03T00:32:00.001+01:00

hundraåttio. lite fel

2010-01-31T00:42:00.001+01:00

Hej! du som ramlade in här efter att ha skrivit in “lite pilsk” på google.

Hoppas du inte blev alltför besviken.

hundrasjuttionio. härlig söndag

2010-01-24T19:37:00.001+01:00

För någon anledning har jag legat däckad i sängen under i stort sett hela dagen. Det är mag… nånting. Och huvudvärk så det räcker och blir över.

Men jag måste sätta mig och skriva lite, se till att få några sidor klara på den story jag har tänkt ut.

Be för mig.

hundrasjuttioåtta. såhär ser jag ut ikväll

2010-01-23T23:41:00.001+01:00

hundrasjuttiosju. “Be”, Common

2010-01-23T18:01:00.001+01:00

hundrasjuttiosex. chicago is so two years ago

2010-01-23T00:37:00.001+01:00

På väg för att hämta Dexter från flygplatsen efter ett år av frånvaro.

hundrasjuttiofem. barn är ett folk och dom bor i ett främmande land

2010-01-23T00:27:00.001+01:00

Sofia tar upp fenomenet att flickor inte kan leka tre, och får alla oss läsare att begrunda och grubbla över hur det kommer sig. Jag kanske inte har världens insikt i ämnet då jag själv är man (pojke?) sist jag kollade upp det, men det är ändå något som fascinerar mig. Först hade jag tänkt att skriva en kommentar till den pågående debatten på hennes blogg.

Sen ändrade jag mig.

Kan ju skriva ett inlägg istället och få det att se ut som om jag har en massa bra funderingar.

För funderingar kring människors beteende har man ju alltid.

Något som fastande var Kråksångs instick om att pojkars konkurrens skulle vara öppen och synlig till skillnad från flickors som “pågår bakom fasaden av det systerskap vi ska känna för varandra”.

Sammi skriver att “us chicas gotta stick together” och jag börjar undra vad för effekt just den tanken har på flickor. För det är väl så, är det inte? Nej, man får inte slåss. Klart man inte ska tycka illa om någon. Och en tjej ska väl absolut inte ge sig på en annan. Pojkar är en annan sak. Boys will be boys, eller något. Om de kivas och brottas är det för att det är så pojkar gör. Helst ska man inte bråka, men så länge ingen skadar sig är det väl okej.

Så vet vi ju alla att det kan låta ibland. Och det kanske är bra. Visa känslorna, åsikterna. Säg “jag tycker du är dum” och så får vi reda ut det allteftersom. Det är en början i alla fall, och det kanske har något att göra med varför killar oftast är rätt så öppna med vad de tycker. Har de något emot en person så syns det tydligt. Självklart går de inte och pucklar på varandra i vuxen ålder (oftast inte i alla fall), men de båda vet och respekterar gränserna för vart deras förhållande till varandra står.

Och kanske är det fult om en flicka inte tycker om en annan.

Kanske just det att flickor inte borde tycka illa om andra flickor sätter en viss prägel på deras beteende. Klart det inte är hela sanningen, men en eller annan pusselbit kanske finns att hitta där. För om man inte får tycka illa om någon man tycker illa om, eller kanske till och med så att man inte känner det systerskap som man ska känna, så blir det ju lätt så att något ligger där under ytan och bubblar.

Hmm.

Det är lustigt hur pojkar som brottar ner varandra i gruset kan komma upp som närmre vänner än tjejer som... konkurrerar med varandra på ett annat sätt? Jag lyckas inte tänka ut något liknande exempel, som jag nu ville skriva.

Men det kanske är lite så.

Pojkarna vet var de står och kan känna sig säkra gentemot varandra. Oavsett om det bestäms i gruset, av ålder, storlek eller något annat.

Tjejer å andra sidan har väl anledning att känna sig osäkra. Osäkerhet är ju en produkt av att inte veta.

Eller?

hundrasjuttiofyra. uppdatering

2010-01-22T22:55:00.001+01:00

Nu vet jag hur det känns att vara utan internet i ett dygn.

Inte det roligaste.

För övrigt håller jag på (eller är) att bli sjuk. Vad vet jag inte, men jag tror nog att jag känner på mig att något kanske inte riktigt står helt rätt till med min kropp.

Men jag är inte säker…

hundrasjuttiotre. drömmar alltså..

2010-01-21T15:18:00.001+01:00

Vad betyder det om man drömmer att ens syster orsakar masshysteri hos en stor grupp samlade människor i en aula bara genom att vara hon?

Och vad betyder det när jag sen gömmer henne för polisen och övertalar dem skickligt att jag ska framföra deras meddelande till henne så att hon ska slippa bli arresterad?

Hmm…

hundrasjuttiotvå. nostalgiskt antiklimax

2010-01-21T00:17:00.001+01:00

En av de bloggar jag ramlar in på med jämna mellanrum är denna. Den är skriven av en gammal flamma till mig, som tydligen var i New York för ungefär ett år sedan. Jag höll på att ögna igenom bilderna hon har lagt upp från den vistelsen då jag kom ihåg att jag faktiskt också har varit i New York.

För tre år sen.

Det som slog mig var dock att jag tog oerhört många bilder när jag var där, men att de på något vänster har försvunnit under dessa tre gångna år.

Och fy vad det skär i hjärtat att inte ha kvar gamla bilder. Från New York. Eller som den där videon på mig den sommaren när jag hoppar runt och rockar loss till den fulländade versionen av Diggiloo Diggiley och till slut får David så svår magkramp av skrattandet att han staplar ut ur bilden.

Sånt ska man ha kvar.

ps. finns det någon som använder uttrycket “en gammal flamma” utan att känna sig helt malplacerad i århundradet?

hundrasjuttioett. tisdagstema

2010-01-20T22:17:00.001+01:00

veckans tema är instängd

hundrasjuttio. en egen ängel i en säng

2010-01-20T21:01:00.001+01:00

hundrasextionio. varmare breddgrader

2010-01-20T17:48:00.001+01:00

Egentligen vill jag inte ta ut något i förtid då det är oerhört långt från klappat och klart, men jag måste nog ändå låta lite sippra ut.

Blir alldeles full av tanken.

Det kanske kanske kanske vankas en resa till Vietnam i höst. Hon och jag då, minst tre månader vid en skola för barn i familjer som inte har råd med utbildning. Lära ut engelska, eller försöka assistera på något sätt.

Verkligen inte jag, eller tidigare jag, men helt plötsligt kändes det väldigt rätt.

Så jag håller tummarna…

hundrasextioåtta. litar du på mig?

2010-01-20T00:15:00.001+01:00

hundrasextiosju. på östkusten inget nytt

2010-01-19T16:44:00.001+01:00

Som ni kanske vet så har min bror Dexter kommit hem från sin mission i Armenien. Han har varit ute i lite mer än ett år och predikat Jesu Kristi Kyrka evangelie.

Sent i höstas åkte han på en infektion som lade sig tillrätta i hans njurar och som inte riktigt har släppt taget, så nu är han hemma för att kurera sig lite innan han får släppas iväg igen. Det betyder att det inte bara är jag som är hemma de dagar jag inte har jobb.

Nej nej.

Jag har sällskap nu av både min bror och min far (som inte arbetar för tillfället).

Det börjar gå mig på nerverna. Två tonåringar (inte jag alltså) som sitter hemma och har inget bättre för sig än att lyssna på engelsk musik översatt till tyska och försöka installera något spel till tidsfördriv på min bärbara dator.

Kanske man borde rensa på skrivbordet och barrikadera sig på sitt rum.

Slippa näspetande tonåringar för en stund.

hundrasextiosex. and I, I love it when you give me things

2010-01-18T18:44:00.001+01:00

hundrasextiosex. kalle jävla blomkvist

2010-01-18T13:30:00.003+01:00

Igår stängde jag pärmarna till den sista delen i Stieg Larssons Millenium-trilogi. Boken klämdes in i bokhyllan och jag satt fundersam en stund. Hade sträckläst mig igenom alla tre delar med det egentliga syftet att "man borde läsa boken innan man ser filmen".

Och jag ville se filmerna.

Jag insåg snabbt att jag tyckte om böckerna. Larssons sätt att ge läsaren en utförlig historia bakom varje person i böckerna, samtidigt som handlingen i sig aldrig blev långdragen eller tråkig. Jag fastnade för Mikael Blomkvist, och som så många andra, för Lisbeth Salander. Samspelet mellan personerna i relation till handlingen genom hela trilogin.

För några dagar sedan, då jag precis hade släppt Flickan som lekte med elden, hävdade jag till min chef Susanne på jobbet att jag nog fann den andra boken bättre än den första.

Hon höll dock inte med.

Och jag, som jag är, tog det med mig. Funderade på varför hon inte tyckte det. Funderade på om det fanns en andledning som jag missat, en anledning att tycka annorlunda.

Sedan slog det mig som en blixt från klar himmel.

Jag plockade ut böcker från våra (Akademibokhandelns) kända silvervagnar då jag insåg att jag inte tyckte den andra (eller den tredje för den delen) var bättre än den första.

Jag insåg att då jag slog ihop boken sent igår kväll så var jag klar med den. Jag lämnade den. Den gav mig absolut ingenting. Inga tankar, ingen känsla utöver att jag var klar med något. Det fanns inget inom mig som vittnade om att jag hade läst en kriminalromanstroligi. Än mindre en trilogi som jag faktiskt tyckte var bra.

Så jag har ändrat min åsikt.

Millenium-trilogin är inte bra. Män som hatar kvinnor är bra.

Men resten (och den första i samband med de andra) är ingenting.

Ingenting.

hundrasextiofem. tomassi

2010-01-18T01:54:00.001+01:00

hundrasextiofyra. Icas egna varor

2010-01-18T01:40:00.001+01:00

Idag när jag lunkade runt på Ica efter jobbet för att jag så desperat kände att jag var sugen på något (det blev två konserverade burkar ananas, om ni är hutlöst nyfikna) tyckte jag mig först skymta kära mammaförsvunna kollegan Sofia mellan människorna.

Det måste ha varit en väldigt ofokuserad blick jag slängde åt det hållet.

Förvisso hade denne person jag misstog för henne samma frisyr, men när han (!) vände sig om med ett pekfinger som var halvvägs upp till hjärnan (genom näsan) så förvandlades min glada känsla till en klick skam.

Tro nu inte bara att du ser ut som en rulltig tonårskille, okej Sofia?

Jag hade glömt glasögonen. Och han hade en likadan frisyr som dig.

Faktiskt.

hundrasextiotre. de små mörka vrår i mitt sinne

2010-01-17T01:11:00.001+01:00

hundrasextiotvå. självporträtt

2010-01-14T22:23:00.001+01:00

hundrasextioett. vanvettigt

2010-01-14T17:15:00.003+01:00

Lystring lystring!

Under de senaste 9 (?) månaderna har Akademibokhandeln minst sagt förändrats. VD-byte och diverse beslut om förmåner för anställda samt kontorkontrollerat sortiment i alla butiker. Med mera.

Många dåliga beslut, andra inte lika illa.

Men nu har det skett något som är, i mina ögon, helt absurt.

Det är inte längre 4 för 3 på Akademibokhandelns pocketavdelning.

Jag litar på vår ledning, och jag anser att de flesta beslut är tagna med kedjans bästa i åtanke (dock var (och är) personalrabbatsfrågan ur alla perspektiv en helt oödig förändring). Så jag har sagt till kunder och diverse människor som har ifrågasatt att det är en plan som ska fungera på lång sikt. Att vi kanske tycker att det verkar dumt nu, men att det bara är att göra sitt bästa och lita på att saker blir bra.

Men det här.

4 för 3 känns mer eller mindre som en hörnsten i Akademibokhandelns hela upplägg.

idioter

Jag anar en storm bortom horisonten.

hundrasextio. lite fler fyrverkerier à la min brors vägnar

2010-01-14T01:21:00.001+01:00

hundrafemtionio. felix # 2

2010-01-12T23:18:00.001+01:00

Min granne spelar tydligen saxofon, vilket han stolt visade upp då My var här på besök från Japan. Vi alla fick en chans att prova också, men vi såg väl inte lika coola ut.

Vi kan helt enkelt inte sett lika coola ut.

fundrafemtioåtta. tomtar på loftet

2010-01-11T22:44:00.001+01:00

Denna lilla tomte hemsökte mig under julen.

Tänkte att han skulle få en chans att besöka er också.

Håll utkik.

hundrafemtiosju. vote for change

2010-01-10T20:41:00.001+01:00

Funderar på att ändra mina kategorier lite. Göra dem mer generella, ta bort några, hålla det enkelt.

Typ som bloggarnas Steve Jobs.

Eller något.

hundrafemtiosex. pour vous

2010-01-10T01:19:00.001+01:00

hundrafemtiofem. lilla lilla sälen felix

2010-01-09T00:53:00.001+01:00

En liten pojke som försöker skaffa sig skägg var på besök och spelade lite för mig. Han skulle nog inte erkänna det, men han kan inte gömma sina känslor.

Det är bara lite tråkigt för honom att jag är upptagen.

hundrafemtiofyra. lavalamp

2010-01-08T02:49:00.001+01:00

hundrafemtiotre. 2.30 am

2010-01-08T02:30:00.001+01:00

Hon åkte hem igår. Eller ja, i onsdags. Sitter i min blå skjorta som jag skaffat på dressman. Jag köpte en skjorta och hon köpte mig en t-shirt och en draöver.

Min blå jeansskjorta.

Jag tänkte inte ens på att hon hade lånat det. Inte förrän jag nu mitt i natten då jag saknar henne som mest satte näsan i armvecket och kände en bekant doft.

Det sticker lite i hjärtat på mig och jag förstår inte riktigt vad jag gör. Hon är där borta och jag känner mig lite vilsen som man ibland kan göra. Arg på mig själv för att jag inte tänkte på det innan hon sa det. Innan hon påpekade, frågade om jag hade tänkt på vad hon kände.

Och det är så fult egentligen.

Att jag behöver henne för att jag har klantat till mig.

Men trots att jag vet det så sitter jag och luktar på min egen skjorta.

Tänker att jag inte känner för att sova.

Eller jobba.

Nej, nu går jag och dör.

hundrafemtiotvå. lätt fånget

2010-01-08T02:07:00.001+01:00

För någon som har en sådan passion för att skriva så är jag väldigt dålig på att skriva om mitt eget liv. Det blir lätt att jag försöker distansera mig från vad jag gjort eller upplevt, vilket leder till att texten blir opersonlig, tom och stakar sig från rad efter rad.

Det får bli mitt nyårslöfte.

Att förändra hur jag skriver om mitt liv.

För jag vill skriva om mitt liv, lika mycket som jag vill skriva om allting annat som mitt huvud hittar på, lika mycket som jag vill lägga upp foton som jag själv tagit.

Jag vill börja nu.

Två på natten.

Jag vill skriva något om hur klantigt dum man kan vara för att man blir visad lite uppskattning. Hur något som borde vara något att tänka tillbaka på och le för sig själv åt kan bli en källa för ångest som håller en vaken till två på natten.

Men jag är rädd. Som vanligt. Rädd för att blotta mig, rädd för att inte förstås eller accepteras. Kanske. Jag vet egentligen inte, men det känns som något sådant.

Och jag borde veta.

Jag läser ju lite psykologi då och då.

hundrafemtioett. en början i alla fall

2010-01-05T01:56:00.001+01:00

hundrafemtio. radioskugga

2010-01-03T17:16:00.001+01:00

De senaste dagarna har varit fyllda av allt annat än datortid. Somnade vid 8 imorse, lycklig med trött, och tänkte på att jag inte har bloggat på evigheter. Knappt känt på ett tangentbord på evigheter. Skönt, men samtidigt har jag saknat det. Så mina fingrar kliar och jag vill redigera bilder och kanske skriva något litet något.

Jul, Göteborg, Huskvarna, nyårsafton och My hemma från Japan.

Det är mycket, och jag har tagit många bilder. Fick ju en fotoblixt i julklapp, så inomhusbelysning stör mig inte mycket längre.

Nu är det bara ett nytt objektiv (17-55 2.8 kanske?) och jag är all set. Kanske till och med vågar söka något jobb inom foto. Småjobb självklart, men det kan ju inte gå så fel va?

Nej, Ticket to Ride och en kär flickvän väntar på mig, så mer skrivande i skrivande stund blir det inte.

Skorpionen kommer snart.

Don’t worry.

hundrafyrtionio. uppdatering från sydligare breddgrader

2009-12-26T13:19:00.004+01:00

Är nu nere i götet och väntar på lite kalkonmiddag sådär efter julfrukosten.

Min dator lämnade jag i hufvudstaden så bloggande blir det kanske inte så mycket av. Eller, foton blir det nog inte något av.

Har haft en mysig julklappsöppning med svärfamiljen också och har gått ur det med en drinkshaker rikare.

Känns bra såhär inför nyår.

Kommer förresten hem på tisdag. Bara för att ni undrar så.

hundrafyrtioåtta. när man tar sin blogg på för stort allvar

2009-12-24T18:13:00.001+01:00

Hmm, tänkte bara stanna förbi för att säga God Jul.

Det kanske kommer mer.

Men räkna inte med det.

hundrafyrtiosju. good santa

2009-12-23T00:50:00.001+01:00

hundrafyrtiosex. bad santa

2009-12-22T18:10:00.003+01:00

Jag tror att julstressen (a.k.a. skitbittra tanter och en kö som ser ut att komma från helvetet) påverkar mig.

Nyss såg jag en liten unge på 4 år som gick med ett presentsnöre som hasade bakom honom. Glatt skuttade han fram i butiken, hack i häl på någon förälder som inte verkade lägga lika mycket fokus på sin son som på julrush.

Den lilla pojken passerar mig och helt plötsligt känner jag att det inte finns något jag vill mer än att bara trampa på snöret som släpar efter pojken så att han ramlar eller tappar snöret.

Visualiserar framför mig hur jag står där och pekar och skrattar när denna 4-åring brister ut i gråt av förvåning.

Jag är inte elak.

Jag lovar. Jag har faktiskt tomteluva.

hundrafyrtiofem. förundras varje gång jag går ut i vardagsrummet

2009-12-21T23:45:00.001+01:00

hundrafyrtiofyra. family values

2009-12-21T17:47:00.002+01:00

Mamma stannar förbi jobbet, vilket är trevligt.

Hon gör det ibland, hon och Alexia. Köper böcker (utnyttjar min rabatt), säger hej och pratar lite snabbt om vad som händer. Men idag.

Idag stod hon bredvid kassan lade jag märke till. Jag arbetade flitigt med att beta av den långa kön som blockerade de flesta vägarna runt i butiken, och helt plötsligt stod hon där med Alexia.

"När slutar du?" frågade hon lite glatt, sådär som hon brukar.

"Sju."

"Kommer du förbi mig då?"

"Jag vet inte, är trött och har rätt mycket att fix-"

"Nehe, okej, hej då." säger hon och vänder på klacken.

Min syster slutar se glad ut och följer efter, och det sista jag hör är hennes förbryllade "Va?"

hundrafyrtiotre. självkärlek

2009-12-21T01:08:00.001+01:00

Jag har en present i min bokhylla. Det är från mig till mig. Tänkte då back when jag slog in det att jag nog behövde en liten present.

Har haft den i min bokhylla i några månader nu.

Känns som att julafton är rätt tid att öppna den.

hundrafyrtiotvå. jag är inte så mycket för amerikanska dramaserier

2009-12-20T19:58:00.001+01:00

Jag är rätt så tråkig rätt så ofta kan jag tycka.

Jag ler rätt så mycket. Drar aldrig med mig skuggor där jag går. Det är inte så mycket som jag låter påverka mig, som dålig attityd eller att vi har fått skitmycket skit att göra på jobbet. Till exempel. Jag kan väl bli irriterad ibland på att min syster grisar ner runt sig och jag får städa upp det. Sådant retar mig ibland. Men annars vet jag inte hur jag skulle kunna vara så mycket att fästa ögonen vid.

Skrattar gör jag också. Och är allmänt trevlig mot i stort sett alla. Kan få de bittraste tanterna att ge mig ett leende då de lämnar min kassa. Mitt leende är ett sådant som smittar, och jag drar det kanske för ofta. De bittraste av de bittra (britter) slänger iväg att “the hat; awful, the smile; great”.

I förhållanden står jag aldrig för dramat. Ringer du inte tillbaka är det inte så mycket jag kan göra åt det. Jag klarar mig.

Har jag fått för mig i alla fall.

Men ibland har jag haft fel.

Det var en gång i tiden då jag skrek. Då jag grät för att jag var så upprörd. Varje dag. Jag tog strider vart än jag såg dem, krävde att de lyssnade när jag sa ifrån. Sa ifrån mot i stort sett allt. Jag har ett hål i min vägg här hemma efter min fot. Min fot när den likaså jag var ca 14-15 år.

Kanske var det en fas.

Kanske hade det inte alls att göra med situationen runtomkring mig. En fas som jag växte ur när jag mognade till, och sedan lämnade.

Men ibland har jag haft fel.

hundrafyrtioett. inte min bloggdag precis

2009-12-20T01:55:00.001+01:00

hundrafyrtio. hjälp mig

2009-12-19T21:05:00.001+01:00

två julklappar to go.

then freedom.

hundratrettionio. detaljer

2009-12-19T01:41:00.001+01:00

Jag ska flytta snart.

Hade jag tänkt mig. Från min far till min mor, stanna hos henne under våren.

Det är inte en flytt särskilt långt bort, men saker kommer vara annorlunda.

Som mitt rum till exempel.

hundratrettioåtta. snart kommer jag

2009-12-18T22:59:00.001+01:00

Det kommer lite kort om vad jag har haft för mig idag.

Och ja, jag kommer inte missa Projekt APS idag heller. Jag har en bild eller två tror jag.

Men just nu blev jag så sugen på att skriva, bara för att sedan se att jag har kommit någon vart. Så så får det bli.

För hand.

Min favoritpenna, en med gel-bläck 0,5. Och ett block från White Lines, de underbara skapelserna. Tror inte jag är redo för Moleskine än. För mycket julstress och tänk på att jag ska upp tidigt imorgon. Nej, White Lines är bra och avslappnad.

Så ni får vänta lite.

Pappa jobbar.

hundratrettiosju. “368”, Jamie T

2009-12-18T18:23:00.001+01:00

Satt hemma hos Bilal och stirrade upp i taket medan han pratade om något viktigt. Kommer inte ihåg när eller vad det var, av allt det viktiga han säger, som han delade med sig av den gången.

Men jag la denna på minnet.

Lyssna.

Bara lyssna.

hundratrettiosex.

2009-12-18T00:06:00.001+01:00

Idag har jag jobbat sen jag vaknade i princip, så jag tänkte att jag nog inte skulle hinna plåta lite skit idag.

Men, dedikerad som jag är så drog jag med mig Lexie när jag var nere och tvättade.

Lite kul hade vi ändå.

hundratrettiofem. tomtar på loftet

2009-12-17T17:43:00.003+01:00

En äldre dam.

Hon har handlat lite böcker till diverse barn och barnbarn, ingifta älskade och nära vänner. Det är sent och det är vinter och hon är trött. Benen värker och axlarna tyngs av påsar och varukorgens vikt. När hon ska betala ställer hon sig i den långa kön som slingrar sig långt bortom kassörernas synfält.

Trots den långa kön går det relativt snabbt, och hon känner hur humöret lyfter lite. Någon klagade en gång och så var det någon som försökte tränga sig, men utöver det var kön inte farlig.

I kassan står en ung man, 20 år kanske med mörkt komplex och en otroligt löjlig tomteluva som pryder huvudet. Han ler och vinkar över henne när det är hennes tur. Hon tar sig fram till kassan längst bort och lägger upp varorna på kassadisken.

Pustar ut lite.

“Det gick faktiskt fortare än vad man trodde.” börjar hon, försöker vara lite trevlig mot de hårt arbetande kassörerna.

“Jo.” svarar han leende. “Vi är rätt så snabba här.” Han möter hennes ögon. “Jag förstår ju hur det är först. Man ser ju en kö och tror man kommer dö-“

Han stannar till och hoppar med blicken lite. Vill förklara för damen att han inte menade att det skulle rimma, men det skulle bara göra allt värre.

Jag menade inte! vill han skrika. Förlåt. Det var bara slumpen att de rimmade. Kö och dö.

Nu går jag och dör.

Nej, istället.

“Vill du ha en kasse?” frågar han hastigt.

Vilka idioter Akademibokhandeln anställer va?

Lustigkurrar.

hundratrettiofyra. lägesrapport för er som inte undrar

2009-12-17T01:07:00.001+01:00

Det var länge sedan jag skrev något.

Jag brukar göra sådant. Skriva. Inte bara smälla upp en kort text om väder och skit på bloggen. Utan skriva. Nätterna har fallit ur min tidsram för inspiration och har fört mig sig en irriterande huvudvärk.

Jag trodde det skulle komma som en blixt från klar himmel. Pang, säger det, och min historia ligger klar framför mig. Karaktärerna skriver sina egna dialoger och jag leker med orden för att sätta min prägel på berättelsen som ligger klar framför mig, tryckt på många A4papper i stilen Times New Roman eller Calibri och storlek 11 med ett radavstånd på 1,5 någonting.

Men nu jobbar jag lite.

Och det är klart. Psykologin måste läsas in, fotograferandet får inte läggas på hyllan, jobbet ska man ha kvar för att äta och kontakterna ska man ta hand om. Kontakter? Vännerna menar jag. Mamma det där och pappa är så.

Hur som är det väl alltid “en dålig tid” att ta sig för något.

Alltid en ursäkt på speed dial.

Men inte längre. Säger jag. Deklarerar jag för Er nu, så att jag inte ska kunna smita undan bara mig själv. Och fråga. Fan er om ni inte frågar hur det går. Lägger press på mig.

Ni vet att jag behöver det.

God natt.

hundratrettiotre. en tur i sjöstaden

2009-12-16T21:14:00.001+01:00

Jag förflyttade mig från min balkong ut till sjöstaden för att se vad vintern hade att erbjuda där. Tänkte att vi skulle fortsätta på det temat eftersom jag fortfarande snörvlar som ett litet barn här hemma.

Och jag har fortfarande inte städat rummet. Men utomhus lös det mysigt i mörkret. Lyser sådär det bara kan göra i mörker.

Det tycker vi om.

Lite juligt känns det ändå, eller hur?

hundratrettiotvå. allt bara, fungerar nu!

2009-12-16T12:40:00.001+01:00

Det är otroligt lätt att skriva ett inlägg om något man tänker på när datorskärmen sätts på och av varannan sekund.

Något som tydligen har att göra med drivrutinerna för grafikkortet.

Bara detta har tagit mig 10 minuter att skriva.

******* ***** ****-*******s dator!

hundratrettioett. lite mer snö

2009-12-15T20:23:00.001+01:00

Min kamera skrev äntligen ut idag och ligger nu i min säng.

Hon har jobbat lite. Men bara lite. Det tar ett tag att återhämta sig, men hon ska tydligen vara bättre än ny.

Så här är lite mer snö.

Hon heter Lexie förresten. Kände att det passade bra.

Min Canon Eos 40D.

hundratrettio. vinter noll 9

2009-12-15T18:03:00.001+01:00

Snön har lagt sig över Stockholm och lurar i mig att jag har halsfluss.

För det har jag ju inte, det är egentligen bara en liten virusinfektion.

Däremot kan man inte säga mycket om innerstadens gator. Där är snön inte mycket mer än damm som flyger runt en och tvingar en att kisa samtidigt som man drar rocken lite närmre. Det är inte snö längre när det ligger på marken som slask och skvätter när foten slår ner mot det.

Nej.

Ni ska se Sjöstaden nu. En liten underbar snöstad där decimeterhög snö ligger vackert och ljusen lyser dimmigt i något fönster på andra sidan kanalen.

Det är vinter.

hundratjugonio. Chris Martin

2009-12-14T12:54:00.001+01:00

Foton från i höstas. Augusti och Coldplay på Stadion när vi trängde oss längst fram och njöt ensamma tillsammans. Våra bekymmer dränktes i Viva la Vida och Yellow.

Längtar nästan tillbaka.

hundratjugoåtta. god natt mormor

2009-12-14T01:19:00.001+01:00

hundratjugosju. söndag kväll

2009-12-13T22:35:00.001+01:00

Hämtade precis högtalare från mor min.

De är sådana med subwoofer och bra ljud och skit. Riktigt bra faktiskt.

Tyvärr är min kamera fortfarande inte utskriven från sjukhuset (några dagars övervakande, ni vet). Men imorgon ska jag dra mig iväg tvärs över Stockholm för att hämta min älskade.

Då blir det bilder det.

Nu blir det musik!

hundratjugosex. homely

2009-12-12T18:53:00.001+01:00

En sen kväll på väg hem från jag vet inte vad efter att ha gjort jag vet inte vad.

Det såg… mysigt ut.

hundratjugofem. Bjerns med alla

2009-12-12T05:39:00.001+01:00

En ost-och-vinkväll blev till drinkar för 30 kr på Björns vilket i sin tur förvandlades till ett möte med kära vänner på Berns där det bjöds på dans och vatten och leende ansikten.

Dans och vatten och leende ansikten.

Huvudet skakas och flänger hit och dit. Musiken flödar i mig, genom mig. Från tårna och ut i fingrarna där de sprutar ut och regnar energi på alla runtomkring mig. Leende ansikten och vänner där man behöver dem.

Min danslärare som tittar på en kille med mössa. De går kanske hem tillsammans. Kanske inte.

Fotsulorna värker på vägen hem och tankarna sveper om mig och skyddar mig från vinden. Hur det är ensamt att gå hem ensam en sådan kväll.

Fan.

Jobb om fyra timmar.

Tack och hej.

(leverpastej)

hundratjugofyra. fredagsdags

2009-12-11T19:05:00.001+01:00

Nu ska jag iväg till Felicia för ost-och-vinkväll.

De goda nyheterna är att min kamera är fullt frisk!

De dåliga nyheterna är att jag kan hämta den först imorgon.

hundratjugotre. vita nätter

2009-12-11T15:00:00.002+01:00

Så låg man där igår kväll och lät tiden gå.

En halvtimme. En och en halv timme.

Två timmar?

Till slut somnade jag i alla fall. Tror det var någonstans vid 03.-tiden som jag, efter ungefär två timmars konstant liggande och stirrande i taket, lyckades somna.

Och där möttes jag i drömmen av konstiga människor.

Konstiga. Konstiga människor.

Uhu.

hundratjugotvå. nu vs sen

2009-12-10T23:43:00.001+01:00

Det är lätt att drömma sig bort i allting vackert runtomkring. Fundera på hur det hade varit i fall jag flyttade dit eller levde sådär.

Inte jobba på Akademibokhandeln, inte behöva plugga psykologi för att kunna plugga något mer. Inte sitta på en knarrig stol i ett blåprickigt rum som ser likadant ut nu som det gjorde för 9 år sen.

Det är farligt för mig att öppna upp mina tankar och spilla ut dem över skrivbordet såhär sent. Jobb imorgon, och idag har jag varit trött. Borde inte låta mig stanna uppe över ett par ord som inte är sagda än. Tankar som behöver tänkas kan väl tänkas imorgon.

Tycker man.

Men när imorgon kommer jobbar jag, och på kvällen sitter jag igen med tankarna vs morgondagen ahead of me.

Hur hade det varit?

Att tänka nu.

hundratjugoett. jag vill ha lite lite sommar just idag

2009-12-10T23:24:00.001+01:00

hundratjugo. SmartBox någon?

2009-12-10T13:51:00.002+01:00

Vi har en tävling inom Akademibokhandeln just nu.

I år, nu nyss, har vi tagit in SmartBox och börjat sälja det. För er som inte vet vad det är så kan jag berätta att det är sådana små lådor som man köper (som egentligen bara innehåller en broschyr och en kod) fylld av upplevelser! Restaurangbesök, Go-kart, klättring, weekend i Paris, spa-helg. Och så vidare.

Så nu ska vi sälja dem som smör. Tycker vår ledning. Det är självklart ett första, andra och tredje-pris.

Och ja, just nu är allting SmartBox. Överallt.

"Jaha, behöver du hitta en julklapp till ditt barnbarn? Nej nej nej, du ska inte köpa Mamma Mu-böcker. Vad hon behöver är att prova på att hoppa fallskärm..."

Härligt är livet i Akademibokhandeln.

hundranitton. bakgränd i stockholm

2009-12-09T22:00:00.001+01:00

hundraarton. problemtankar

2009-12-09T14:46:00.003+01:00

Har lunch på jobbet och sitter och smsar med en gammal flamma, så som man säger, om saker som jag fortfarande har kvar hos henne. Tänker lite på ett liv som har varit och känner mig fundersam.

Snabbt övergår det dock till tankar om vad jag ska köpa i julklapp, och till vilka människor jag ska införskaffa julklappar.

Now that is a problem.

hundrasjutton. Pre-projekt APS

2009-12-09T01:49:00.001+01:00

Med tanke på att min kamera är sjukskriven så får jag börja mitt projekt med ett litet pre-projekt-projekt. Så det får bli lite äldre bilder som ligger och skräpar på datorn.

En bild från mitt 20-årsfirande. Fariz har just fått nyheten att han måste låna ut sin navel för en body shot som Jesper ska göra.

Härligt va?

hundrasexton. röd vit och blå

2009-12-08T22:58:00.003+01:00

Sitter i skrivande stund hemma hos Bilal och leker mäktig krigare på Call of Duty: Modern Warfare 2.

Kommer strax.